Måndag igen, SUCK! Fredrik har åkt nu igen och kommer inte förrän på fredag. Detta blir bara värre och värre. Jobbigare är kanske ett bättre ordval. När han tog detta jobbet fick vi veta att det kunde förekomma någon liten resa som innebar övernattning. Och det var inget vi tyckte var kul men heller inget som påverkade oss jätte mycket så självklart skulle han ha jobbet. Så här i efterhand med facit i hand så önskar jag att det varit annorlunda. Visst ska man vara tacksam för att ens ha ett jobb idag men när personen som betyder mest för dig är borta 5/7 dagar varje vecka så undrar jag om det är värt det. Situationen tvingar in oss i ett halvt distansförhållande. Något som jag är emot. Det är nyttigt att sakna varandra i ett förhållande men inte på det här viset. Och inte när allt fortfarande är så nytt, när vi fortfarande lär känna varandra. Saknar jag inte honom när han är borta så är jag ledsen för att han snart ska åka igen. Istället för att ta vara på de dagarna. Försökte ändra inställning denna helgen och hur mysigt vi än hade det så blev jag lika ledsen idag.
Detta inlägget blev väldigt privat men jag behövde få det ur mig samtidigt som jag inte vill ge Fredrik mer dåligt samvete genom att prata med honom varje gång. Jag vet att han bara gör sitt jobb och att han också hatar detta lika mycket. Vi får stå ut till februari då projektet är över! Sen får du gärna skaffa ett jobb i Skåne! ;)