Idag har jag börjat ifrågasätta det här med goda gärningar. Varför ska man offra så mycket av sig själv för andra när man inte får det tillbaka? Resten av året och hädanefter ska jag leva efter mig själv. Jag ska göra det jag vill, spendera pengar på vad jag vill, när jag vill, var och hur. För det är väl så man kommer längst? När man inte offrar eller som jag vill se det, ger till någon annan. Trams! Men envis som jag är när jag fått nog så tänker jag ändå göra så!