Godmorgon omvärlden!
Jag har varit i mina egna tankar hela helgen känns det som.
Som ni kanske förstått på mina inlägg så har jag det inte riktigt fridfullt i livet för tillfället.
Dessutom fick jag ta ett snabbt beslut i lördagskväll om att lämna bort mina fina vovvar. Erik och jag körde till uppfödaren igår förmiddag och lämnade av dom. Det jobbigaste var nog när jag fick skriva under på att Limo inte längre var min. Jag vet att de får det bra där de är nu. Men ingen kommer älska dom så som jag gör. Det brister i mitt hjärta. Och jag saknar dom hela tiden. Det är en sån otrolig villkorslös kärlek som inte går att förklara i ord. Jag vet ännu inte om jag har gjort rätt, men det får tiden utvisa. Tills dess kommer detta hemsöka mig. Det kanske låter dumt, men jag skulle kunna gå över lik för Nemo och Limo och de skulle göra detsamma för mig. Och nu efter att ha haft dem under hela deras första år så är alla band klippta. Det är tomt hemma och det känns förjävligt att inte ha någon att lämna/hämta på dagis, ingen som försöker sno min frukost på morgonen, ingen som kommer och lägger sitt huvud i mitt knä eller som sover hos mig om nätterna. Ingen som kommer springandes till dörren när jag kommer hem. Som sagt, jag vet inte om jag har gjort rätt. Men jag vänjer mig väl.